”En Blockbuster med djup” Det är såklart den säljer

Inception! Sommarens hit. Creds to you Mr Nolan (The Dark Knight, The Prestidge, Momento).
Och jag tyckte den var bra. Men inte ”9.1 på IMDB bra”. Jag tyckte replikerna var lite här och var svettiga och amerikanska och jag har även lite svårt för ”10 Things I Hate About You – alltid gulliga” killen Joseph Gordon.

Konceptet och tanken var underbart. Men det kom aldrig någon vart. Det kändes som man stannade på det grunda och fick aldrig riktigt dyka ut på djupet. Jag hade ingen sympati. Det sägs att Nolan hade grubblat över storyn i år tal, vi snackar typ 10år, och det tycker jag tyvärr inte märks.

Jag har varit lite små bitter över allas kärlek till filmen, men sen sa en killkompis en oerhört bra sak, som jag tar mig friheten att citera; ”Jag är inte förvånad. Det är ju en Blockbuster med lite djup”. Jag nöjde mig med det, och nu kan jag sova tryggt om nätterna.

Dont get me wrong. Den var bra, som sagt. Och Dicaprio gjorde riktigt bra ifrån sig…vilket påminner mig: Shutter Island! Det får bli någon annan gång. Boom, jag tror jag gjorde en Cliff Hanger. Trevligt.

Slightly stiff but quite perfect George

Jag har aldrig kunnat urskilja en film som min ögonsten. Men det är nog inte ovanligt. Jag anser att en film behöver inte ha något alls gemensamt med en annan och bör därför inte jämföras. Men eftersom detta är mitt första inlägg kan det inte handla om vilken film som helst. Så jag väljer att skriva om en film som är lite speciell för tillfället och som har ockuperat mina tankar sen jag såg den på bio i slutet av februari i år. Gjord med perfektion i alla sammanhang är denna film, skapad av en av modevärldens största ikoner, ett berörande och vackert verk (5poäng till de som vet vilken jag pratar om).

Jo, givetvis är det Tom Fords film A Single Man.

Filmen handlar om en homosexuell man vars partner hastigt går bort. Utan förvarning är han en ensam man. Hela filmen utspelar sig under en dag, en viktig dag, i Prof. George Falconer liv (Colin Firth). Julian Moore spelar hans olycklige och sorliga väninna och ex Charley. Jag vill inte ge en full beskrivning, för personligen tycker film är som bäst när man inte har en aning om vad den ska handla om. Men det är en Drama och miljön är LA 1962.

Jag är så nöjd med Firth i filmen. Han slet sig äntligen från Mr. Darcy rollen och klev in i en relativt ny värld (han spelar fortfarande en artig engelskman). Och Julian Moore! Perfekt.

Filmen är långsam. Det är verkligen ingen thriller. Det finns inga konkreta händelser i filmen, förutom partens bortgång. Men den tar en genom en ljuvlig resa (ursäkta det smöriga uttryckandet). Man får genomgå en iskall ensamhet och hopplöshet. Även om han har människor runt om sig som älskar honom, är han ensam. Alla ser Prof. George Falconer, men det är ingen som känner George.

”It takes time in the morning for me to become George, time to adjust to what is expected of George and how he is to behave. By the time I have dressed and put the final layer of polish on the now slightly stiff but quite perfect George I know fully what part I’m suppose to play.” George Falconer.

Mamma blev lite orolig när jag sa detta, men Tom Ford fick mig att känna igen mig även fast jag inte har varit i närheten av att ha genomgått det George har. Men jag kan inte hjälpa tycka att ensamheten är vackert.

”I always used to tell him that only fools could possibly escape the simple truth that now isn’t simply now: it’s a cold reminder. One day later than yesterday, one year later than last year, and that sooner or later it will come.” George Falconer

Klicka för att se IMDB länk.

Och till sist måste jag tillägga. Lyssna på filmens soundtrack. Jag tänker inte säga något mer, utan gör det bara.

Jag är inte 30år och jag gillar inte Clintan

Välkommen till min blogg. Min film blogg; Frejas Fantastiska Filmblogg!

Det är en sak jag anser är viktigt att ni ska ha kunskap om. Någonting som jag måste få ut ur garderoben: Jag är inte 30år gammal och Clint Eastwood faller mig inte i smak. Det kändes viktigt att få ut. Det kommer alltså inte skrivas några maffiga och högfärdiga filmbetraktelser där hälften handlar om filmens bakgrund istället för filmens kärna.

Jag har ingen att skryta för. Än så länge.

Det är en sak till som jag vill att ni ska ha klart för er. Trots min ålder 18, och trots att jag är tjej vill jag inte ha några fördomar mot mig. Nej jag är inte förälskad i Jude Law. Nej jag gillar inte Harry Potter bättre än Sagan om Ringen och Nej, men det hoppas jag att de flesta förstår, gillar jag inte Twilight. För att vara helt ärlig skäms jag ens att jag var tvungen att nämna den ‘filmen’.

Ja. Nu har jag väl förklarat klart vem jag inte är och vad jag inte kommer skriva om.

Och sist men inte mist ska ni veta att Jag tänker skriva rakt från min film dyrkande hjärta där jag kommer ta upp Mina tankar, analyser, och tips. Inspirationen ska springa fritt och filmens värld ska reflekteras i min blogg.

‘Nuff said, let’s boogie.