“As it turns out, I think we might have a film that does for street art what ‘Jaws’ did for waterskiing.” – Banksy

Såg Exit through the gift shop igår. Fantastic. Det är en dokumentär om streetkonst. Där legenden Bansky är regissören. Man får följa med behind the sceans av gatukonsten, tack vare en filmfanatiker Thierry Guetta. Tillsammans med honom får man träffa kända gatukonstnärer som INVADER, Shepard Fairey och även Banksy själv (fast han identitet är gömd genom hela filmen, såklart). Dokumentär var riktigt underhållande. Och som slut kom det även en twist vilket var väldigt trevligt.
Jag har en enorm respekt för Bansky. Jag  tycker han är enormt häftig. Och smart. Och inspirerande. Och häftig. Dels var det riktigt cool att se den här filmen. Och jag tyckte framförallt om att den gjordes för rätta anledningar. Inte för dom orskarerna att få visa hur coolt streetart är och vilket awesome budskap vi har, utan mer för att ge en inblick. En ärlig inblick. Det har ju inte varit mycket PR för dokumentärer. Och då känner jag ännu mer att han gjorde det verkligen inte för att tjäna pengar. Bra humor också! Ärligt (hehe, jag måste komma på en synonym på ärligt. Men det är en av det absolut viktigaste egenskaper en film kan ha, tycker jag.).  Jag tror t o m jag anade lite självironi i slutet. Härligt.

bok inspirerar ny film; Biutiful

Precis läst klart en fantastisk bok; Kafka på Stranden av Haruki Murakami. Och nu ska skaparen av filmerna 21grams, amores perros och babel (Alejandra Gonzáles) komma ut med en ny film: Buitful som ska innehålla utdrag från den boken! Amaazing. Den har premiär den 24november i Sverige.
”BIUTIFUL är ett melodram om Uxbal, en förmedlare av svart arbetskraft i Barcelonas skuggsida som tvingas skärskåda sin livssyn när döden står dörren.” Trailer . Javier Bardem (no country for old men, vicky christina barcelona) belönades med priset för bästa skådespelare på filmfestivalen i Cannes 2010.

Its a must see movie för min del

Jovars. Toy Story 3

Mysig och underhållande film. Ingen film som jag satt och skrattade i 80minuter men den var trevlig. Tror det faktiskt beror på hur höga sina förväntningar är. Ett något tråkigt inlägg kanske, men jag har inga särskilda åsikter mot eller för den. Den är vad den är…om man får vara lite sådär otydlig och lat.

Le scaphandre et le papillon (Fjärilen i glaskupan)

Kanske lite mycket franskdrama på sammagång, men jag kan inte hålla fingrarna borta! Denna film bör ses av alla, också extremt vacker. Det är en sannhistoria om hur Elle redektören Jean-Dominique Bauby får en storke och blir helt förlamad förutom i hans vänstra öga. Han lär sig kommunisera med ögat och skriver en bok. Filmen är baserat på boken. IMDB länk.

Men förstå vilken situation. Snacka om att se saker svart på vitt (se tidigare inlägg). Förutom filmens historia så håller den Freja mottet för en franskfilm. Skådespeleriet; spelendid. Klippningen; inget artistiskt vilket skapar ett verklighets spegling. Negativa aspekter? Ja, jo, men det kanske är så att jag behöver se den igen. Såg den för ett år sen, drygt. Jag må ha glömt några mindre bra egenskaper. Så jag ber om ursäkt att jag inte vet bättre på den fronten. Please do enlighten me (det är alltid lika välkommet)!

Il y a longtemps que je t’aime

I boken jag läser för tillfället (Catcher in the Rye) beklagar sig huvudkaraktären över hur skådespelare aldrig på ett verkligen sätt lyckas spegla människor. ”It’s all a phony”. Tyckte det var så skönt att läsa det. För jag håller med honom. Och jag är verkligen kräsen mot sådant. Tror det är därför jag har en speciell kärlek för franska filmer (spanska kan också få komma med på ett hörn). Deras sätt att spegla verkligheten är så extremt ”verklig” men samtidigt som det lyckas  framhäva något vackert. En ärlighet. Får en att känna saker som man själv inte riktigt visste, eller erkände att man kände. Åh, Det är fint.

Jag har älskat dig så länge, orginal titel; Il y a longtemps que je t’aime, är en fin sådan. Filmen handlar om en kvinna, Kristin Scott Thomas (såklart), i 40års åldern som ska bo hemma hos sin syster under en obestämd tid. För vilken anledning vet man inte.

På något sätt tror man sig veta hur olika problem ska lösas eller tas hand om. Jag kan själv tycka att jag kan se saker från olika vinklar och perspektiv, men vad denna film gav mig insikt om är att många av oss ser nog mycket svart på vitt. Mer än vad man tror. Inte för vill, men vi stäcker oss helt enkelt inte längre. ..Ja….se filmen. Jag kanske talar mer i klartext då. Handledning var väldigt bra. För att inte tala om slutet. Suck.